Nu är det visserligen nästan 4 månader sedan vi kom hem från Bali. Men då studierna tagit upp all min tid så har det inte blivit något inlägg därifrån. 

 

Vi åkte till Bali strax efter julhelgen, den 27:de december. Perfekt tid för att åka långt iväg på semester. 

Då ingen av oss tidigare besökt Bali, eller Indonesien överhuvudtaget, var vi upprymda och hade skyhöga förväntningar. Då resan var en födelsedagspresent jag köpt till Karl hade han inte varit med och bestämt varken läge eller hotell. Då vi klivit av planet och hämtat ut våra väskor möttes vi av en liten man, med en skrynklig skylt där det stod Ms. Rampre. Då min främsta kunskap om Bali då kom från den fantastiska boken (och filmen med Julia Roberts) 'Eat, Pray, Love', och vår glada lilla guides namn var Ketut kände jag genast att min förväntningar skulle överträffas. På vägen från flygplatsen till byn Sanur där vi skulle bo fick vi en presentation av landet, kulturen och religionen av Ketut, som under den drygt två timmar långa färden inte kunde sluta le. Han berättade om kastsystemet som fortfarande hade stor betydelse för innvånarna, och om sitt jobb som lärare, han undervisade i det, enligt honom, viktigaste ämnet i skolan, engelska. Dock var hans egna kunskaper om språket ytterst begränsade. Avslutningsvis undrade han ifall vi var gifta, och hur det såg ut i Sveriges samhällen. Finurligt log han sedan och frågade om han fick försöka gissa vad vi pluggar för något. Tyvärr, fick han inte in full pott men vi spelade med och vinklade ämnena vi läser så det passade in på hans antaganden. 

Staden vi bodde i heter Sanur och ligger på östra sidan av södra Bali, hittills inte överexploaterad av turism, klubbar och barer, utan en mysig mindre stad där turister blandades med lokalbefolkningen, vårt hotell var ett mysigt 2-stjärnigt hotell med namnet Swastika Bungalow, och låg knappt 10minuters promenad från havet. 

Gården runt omkring våra 'bungalows' var full av prunkande gröna växter, små snirliga gångar och blommor i alla världens färger.